Jag läste någonstans att varje människa har en inneboende fascist. Ja, tydligen gäller det även dig, kära läsare. Tricket är att ge den jäveln en vettig uppgift så att du inte invaderar grannländerna eller börjar jobba som kolumnist på Aftonbladet. Förslagsvis kan du ge din fascist en ukulele, ett rum att tapetsera eller en yxa och en lada full av ved. Det går också bra med en maskin av något slag: skrivmaskin, grävmaskin eller symaskin. Huvudsaken är att det är något som fascisten kan ha total kontroll över. För det är vad fascister vill ha. Kontroll.

Folk som har blivit kapade av sina inneboende fascister är en plåga att umgås med. De valsar in i våra vardagsrum och berättar hur vi ska möblera. De sätter upp krav för vad vi ska göra och kallar det ”fritt val”. De krälar till och med in i våra sinnen och dikterar hur vi ska tänka. De beter sig rätt och slätt som fullblodsidioter, men det har de ingen aning om, för när de tittar sig själva i spegeln ser de barmhärtiga samariter som vill bygga en bättre värld.

Det leder mig osökt in på nazisterna. De såg sig själva som hyggliga människor med helt normala vanor … som att förfölja och frysa ut vissa folkgrupper från samhället till exempel. Vi minns alla hur det gick sedan och det är inget vackert minne. Tyvärr är vi på väg att spela upp det igen, fast i en mycket, mycket större skala. I detta nu går fascisterna bärsärk på vår gemensamma världsscen, och de gör det i skepnad av våra bröder, systrar, föräldrar, barn, vänner, arbetskamrater och chefer.

Så hur få stopp på all denna kontrollmani? Hur hantera en fascist? Jag har en del bittra men lärorika erfarenheter av det, så jag har satt ihop en lathund med fem punkter. Se den som en julklapp från mig till dig.

Kavla upp!
Du går inte fram till en vampyr och viskar att ”jag älskar dig precis som du är”. Nej, du halar fram vitlöken och järnpålen och krigar medan du väntar på att solen ska titta fram över horisonten. Samma princip bör gälla när du möter personer som drivs av sin inneboende fascist. Låt säga att din gamla högstadiepolare Johnny jagar dig med en kanyl med okänt innehåll. Du vill inte ha med innehållet att göra, men han påstår att du måste kavla upp och att du måste göra det för hans skull. Gör då det. Kavla upp bägge ärmarna och visa Johnny vad en uppercut är. För din skull.

Använd humor
Fascister saknar både humor och självdistans, och det är inte så konstigt eftersom de springer runt och är livrädda mest hela tiden. Just därför behöver du använda humor mot dem. Plocka fram den sjukaste du har. Krydda med ironi, sarkasm och överdrifter. Om du behöver tips, sätt av tio minuter om dagen åt att titta på George Carlin. Han är en mästare på att peka ut att fascisten är naken.  

Sluta jiddra
Sluta jiddra med fascisterna. Säg aldrig till dem att ”du har rätt till din åsikt och jag har rätt till min” eller ”vi kan vara överens om att inte vara överens”. Det här är inget åsiktskrig. Mänskliga fri- och rättigheter är inget vi kan tycka kring! De är vår födslorätt, en gåva från vår Skapare, ett arv från vår natur – inte något som kan lagstiftas bort eller delas ut godtyckligt. Där är det slutdiskuterat.

Stå pall
Fascisterna har några steg kvar att ta innan de uppfyllt sin totalitära önskedröm: att göra om varje tvåbent väsen till en vandrande QR-kod. Vad som än händer framöver, stå pall. Hur tufft det än blir, stanna kvar i din sanning. Kom ihåg att vi är många som står med dig – vi är flera miljoner faktiskt – och vi är inte särskilt barmhärtiga.

Kräv avbön
Det fascisten ser i sin spegel är inget annat än en förvrängd självbild. Slit ner spegeln och låt dina ögon spegla sanningen. Påvisa mörkret. Fascisten kommer att kabla ut allt sitt hat när du gör detta, för ingen vill se sitt eget mörker, men det får inte stoppa dig. Öka trycket, ta ett steg framåt och håll blicken ännu stadigare. Kräv avbön. Förr eller senare spricker den fascistiska fasaden och en riktig människa tittar fram. Ta då fram ditt bröd. Korka upp en vinflaska. Bryt brödet och häll upp vinet. Fira med din vän.

”Öka trycket, ta ett steg framåt och håll blicken ännu stadigare.”

Eftersom det är högtid och jag känner mig extra givmild så ska du få en julklapp till. Tekniskt sett är den inte min att ge bort, för jag har snott den av Derek Walcott, men jag tror att han har överseende. Måtte hans ord väcka julens verkliga budskap i dig. Måtte de beröra dig så att du orkar stå rakryggad i det som komma skall. Måtte de bli en påminnelse om vad du krigar för.

Här är Love after Love:

The time will come
when, with elation
you will greet yourself arriving
at your own door, in your own mirror
and each will smile at the other’s welcome,

and say, sit here. Eat.
You will love again the stranger who was your self.
Give wine. Give bread. Give back your heart
to itself, to the stranger who has loved you

all your life, whom you ignored
for another, who knows you by heart.
Take down the love letters from the bookshelf,

the photographs, the desperate notes,
peel your own image from the mirror.
Sit. Feast on your life.

Derek Walcott