”Det här är bra mot corona!” sa gubben och höll upp tre stycken daimchoklad framför Niklas. Han hade hittat dem i köp-3-betala-för-2-lådan och var mycket begeistrad över sitt klipp. Min livskamrat tackar aldrig nej till en spontan samtalsinvit i mataffären, så han log och sa någonting tillbaka. Gubben kupade handen bakom örat och lutade sig fram. Niklas ökade volymen och upprepade sig, men kom inte mer än halvvägs förrän han blev avbruten:

”Det är dom sprutade som blir sjuka nu. Visste du det?”

Gubben sa det så högt att alla i hela Lönsboda med omnejd måste ha hört honom. Niklas noterade glatt att övriga kunder började skruva på sig. Det finns inget som roar honom så mycket som när folk blir upptryckta mot kanten av sin komfortzon utan att de bett om det.

Uppenbarligen var även gubben road av sådant. Han stoppade ner chokladkakorna i sin röda pensionärsvagn och tofflade ut ur affären med orden: ”Jag kommer aldrig spruta mig. Är så trött på den här jävla skiten!”

När Niklas kom ut i bilen och berättade om vad som hänt, fylldes jag av både skratt och hopp. Sedan kom jag fram till att om skrattet och hoppet finns på ICA i Lönsboda, då måste det finnas överallt.