Krematoriet på Sankt Sigfrids griftegård i Borås har valt att införskaffa en bredare ugn, rapporterar Svenska Dagbladet. Standardugnarna har helt enkelt för smal öppning för kistor som innehåller fetlagda personer. Som du säkert vet blir svensken allt fetare för varje år som går, så det lär vara en bra investering.

I artikeln finns en mening som är rena julmumman för oss med livlig fantasi: “Enligt begravningslagen har alla rätt till kremation – trots det kan den avlidne tvingas till en jordbegravning om stoftet är för tungt.”

Jag vet inte hur du tänker, men i mitt huvud spelas det upp en film där en gravallvarlig präst ger kostråd åt en död människa: “Du förstår, Bertil, att om du hade ätit enligt tallriksmodellen så hade vi kunnat elda upp dig. Nu måste vi gräva ner dig istället. Vila i frid.”

Bertil är för avliden för att respondera. Nu tvingas han till en efter döden-upplevelse där maskar knaprar på hans massiva stoft. Det är en lång nedbrytningsprocess i förhållande till den han skulle fått vid krematoriet i Borås. Den stora frågan är om han bryr sig.