“Människan ska inte äga mer än att hon kan ta det med sig upp i en björk.” Jag inbillar mig att ordspråket kommer från Ryssland, som ju förutom Finland är det enda land med tillräcklig mental hårdhet för att komma på en sådan sak. För ett antal år sedan provade jag på hur det känns. Jag sålde mina ägodelar, med undantag av lite kläder, en dator och en mobil. Allt fick plats i en resväska av storleken man kan lägga i bagageutrymmet i en flygplanskabin. Med lite möda skulle det säkert gått att kånka upp den i en björk.

Ogenomtänkta och oekonomiska beslut har vi alla tagit. Men det var då det.

Numera försöker jag omge mig med lagom mycket prylar. Det finns ingen mening med att äga för lite, inte heller för mycket. Jag litar inte på reklammakarna som påstår att jag behöver köpa ditten eller datten. Hur i helskotta kan någon annan veta vad min behovsnivå är? Och varför ska jag bidra till den slösaktighet som prylföretagen propagerar för? Nej du, i vårt hushåll är det reparera och renovera som gäller. Vi handlar gärna begagnat och behåller datorer, tv-apparater och mobiltelefoner tills de säckar ihop. Min iPhone 5 hängde med i så många generationer att den blev farfars farfar.

En som verkligen dragit det hållbara levernet till sin spets är den danska tv-profilen och självhushållaren Frank “Bonderøven” Erichsen. Han är uppfinningsrik som få och hittar funktioner för det mesta, till och med sådant vi andra ser som skräp. “Vi har fullständigt kopplat loss oss från naturen och de praktiska elementen i livet. Då blir man en halv människa”, säger han. Det ligger mycket i det.

Effekterna av vår naturfrånvändhet har aldrig varit så tydliga som nu. Vi överkonsumerar, stressar, knaprar piller och lägger livspussel, och sedan så twittrar vi ut vår bottenlösa tomhet. Vi går till meningslösa arbeten för att få pengar som vi slösar bort på vettlösa ting – som vi inte behöver och inte ens vill ha. Och nu när det blir högtid så firar vi Jesu födelse med att öka köphysterin.

Om det inte vore för uppståndelsen skulle Jesus stöna i sin grav.

Vi äger inte naturen, vi är en del av den. Man kan säga att vi har den till låns. Samma sak gäller våra hem, ägodelar, relationer och kroppar. Vi lever bokstavligen på lånad tid. Och när vår tid rinner ut får vi snällt sväva upp i björken tomhänta. Då kan vi sitta där uppe och fundera över vad som var viktigt i livet.

Överkonsumtion är ett säkert tecken på ett inre kristillstånd, en sorts själslig andnöd. Den som är i kontakt med sin egen natur skulle aldrig få för sig att begrava sig i ting som inte bringar glädje eller har någon funktion. En hel människa har inga hål som behöver fyllas ut. Hon har materiella behov, men hon blåser inte upp dem till groteska proportioner.

Andnöden är ett problem som vare sig sjukvården eller politikerna kan lösa. Det är en privat angelägenhet. Var och en av oss behöver titta in i spegeln och bestämma vilket liv vi vill leva. Vad fyller mig med mening? Hur kan jag vara vänlig mot min natur? Vad krävs av mig för att jag ska känna mig hel? Själv tänker jag fira julen med att kontemplera dessa frågor. Till det ska jag äta något gott och dricka lite glögg. Sedan ska jag gå ut i skogen och dra in en nypa frisk luft i mina lungor.

True happiness flows from the possession of wisdom and virtue and not from the possession of external goods

Aristoteles