”Människor som inte kan tänka själva är livsfarliga”, sa en bekant häromdagen. Jag instämde tyst. Samtalet handlade om regionens ökände polis som vid en rutinkontroll utfärdade en fortkörningsbot till sin mor. Huruvida det är rätt att sätta dit sitt eget kött och blod är en smaksak, så den diskussionen hoppar vi över. Det intressanta är motivet bakom handlingen. Polisen i fråga hade som mål att överglänsa sina kollegor med flest antal uppklarade brott och hans strategi var att använda laserpistolen på öde platser där de flesta tycker att hastighetsgränsen ligger för lågt.

Resultatet? Snygg statistik, inte så snygg ryggrad. Du som är vaken vet att liknande utspelar sig överallt. Skrapa på den politiska arenans yta och hitta en uppsjö av suspekta avsikter. Kika in bakom ridån hos valfri förvaltningsmyndighet. Du skulle bli förvånad över hur många det är som lever på illusionen av makt istället för att göra verklig nytta. Fingranska storföretagen och upptäck den girighet som råder. Money talks! De anställda är till för att expandera företagens spelplan och du som konsument eller brukare är bara en pjäs. Ifrågasätt och du knuffas ut, för de vet att det står tusen och åter tusen som är villiga att låta spelet fortsätta.

Tolka nu inte detta som att det är fel att tjäna pengar. Sedlar är bra att ha, men varför roffa åt sig mer än nödvändigt? Och varför måste en verksamhet bli allt större? Kan den någonsin bli tillräcklig? Visserligen är utveckling en naturlig del av livet, men om den sker på bekostnad av vår hederlighet eller vår underbara natur, då är det inte expansion utan förgörelse. Det är heller inte fel att som i polisens fall vilja överglänsa kollegorna – lite tävlingsinstinkt är bara hälsosamt – utan det är tillvägagångssättet som smakar illa. Vad vi behöver är tjänstemän som spenderar sin tid klokt, och gudarna ska veta att det finns viktigare saker att ta itu med än en mor som kör sju kilometer för fort i ett landskap med förfallna hus och en nedlagd träindustri. Det kan liknas vid en atlet som använder otillåtna preparat för att hamna överst på pallen.


Alla orena motiv bygger på en tanke om otillräcklighet. Den är en eländig rådgivare. Otillräckligheten kan predika om broderskap men visar det sällan i handling. Den kan blåsa upp egot, få dig att ta positioner du inte lämpad för eller trampa på andra för egen vinning. Den gapar alltid efter mer. Är aldrig tillfreds med det som finns. Den kan måla upp bilder av perfektion och hånar dig när du inte når upp till dem. Om du råkar nå upp erbjuder den självgodhet i gengäld. Besitter du talang påstår den att du inte ska vara förmer. Den är en slug jäkel med en enda agenda: att surra fast dig i offerfåtöljen.

Nyckeln till frihet är att tänka för egen maskin. Återkoppla till det sunda förnuftet. Den som känner sig hel skulle aldrig skada någon med flit eller lägga energi på meningslösa sysslor. Men priset för att bli en fri tänkare – en som hyser tillit till sitt eget inre och är obunden av religion, dogmer och auktoriteter – är så högt att få är villiga att betala. Majoriteten vågar inte ens ta upp plånboken. Förnuftet ligger begravt under lager på lager av idéer om hur saker och ting är, och du måste gräva upp dem innan du ens kan tänka tanken att tänka själv. Det är ett krävande och till tider smärtsamt arbete, därför är det lättare att följa lämmeltåget som säger: ”Så här har vi alltid gjort och så här kommer vi alltid att göra.”

Lämlar har glappkontakt mellan hjärta och hjärna, därav noll självkännedom. De skyr förändring lika mycket som de älskar statiska lägen, därför jobbar de hårt för att dela ut ansvarsbördor där de inte hör hemma. Alla samhällsproblem är någon annans fel och ansvaret för att lösa dem ligger hos politikerna. Eller myndigheterna. Eller arbetsgivarna. Eller grannarna. Det är enkelt, för när man inte behöver se sitt eget bidrag så kan allting fortsätta som vanligt. Den fria tänkaren fungerar precis tvärtom. Hon är medveten om sina skyldigheter och ser till att sopa framför egen dörr innan hon lämnar kvasten vidare. Det betyder att hon börjar med att bli medveten om sina egna motiv, sedan går hon ut och begär att andra ska göra detsamma. För övrigt är det en av de viktigaste grundbultarna i ett stabilt ledarskap. Tyvärr sitter den löst hos många av våra överhuvuden.


Du som bestämt dig för att hoppa av lämmeltåget och undvika det kollektiva självmord de är på väg mot, undrar säkert över vad du gett dig in på. Här är några exempel:

Du kan hamna i knepiga situationer på grund av ditt lediga förhållningssätt till regelverk och outtalade sanningar. Regler är nödvändiga och bör respekteras, men du drar dig inte för att tänja ut dem som är för strama. ”Huvudsaken är att jag kan motivera det inför mig själv”, brukar Niklas säga. När vi bodde i Östersund fann han det smidigt att tvätta fälgarna till bilen i husets gemensamma grovtvättstuga. ”Tänk om alla skulle göra så!” viskade de boende och såg framför sig en kö av trehundrafemtio jämtlänningar med fälgar under armarna, alltmedan de bevittnade förbrytelsen bakom fördragna gardiner. Att han lämnade utrymmet skinande rent var det ingen som brydde sig om. De trångsynta var upptagna med att återfå kontrollen och hade inte tid att samtala med syndabocken. Istället ringde de in ett vaktbolag som fick komma och säkra husfriden.

Du som bryter mot gängse praxis för tankeverksamhet kan hängas ut som förrädare. Folk blir nervösa när de ser att du har återerövrat svärdet som skär igenom ingrodda föreställningar. Om ditt budskap får fäste går falska auktoriteter upp i rök, därför är det bäst att tysta dig. När Martin Luther King Jr. gav sig in i debatten om Vietnamkriget kom stark kritik från kongressen och ledare inom medborgarrättsrörelsen. Han borde koncentrera sig på segregationsfrågan, inget annat. Det blev inte så. I talet Beyond Vietnam: A Time to Break Silence sa King: ”En nation som år efter år spenderar mer pengar på militärt försvar än på sociala program närmar sig själslig död.” Vad han gjorde var att upplysa om en självklarhet. Den var dock inte lika självklar för de som skulle förlora makt och levebröd genom en nedrustning.

Du kommer råka ut för personer som inte förstår dina livsval. Det är frustrerande. I ett tidigare inlägg skrev jag om J.K. Rowling, som under en period som arbetslös och bidragsberoende fantiserade om en ung trollkarl istället för bidra till Storbritanniens BNP. Lämlarna tyckte att hon slösade bort både tid och skattebetalarpengar. Tänk om alla skulle göra så! Med facit i hand har hennes regelvidrighet bidragit till att glädja både barn och vuxna världen över. Även statskassan är glad. Efter succén uppgår Rowlings förmögenhet till en miljard dollar, och du måste vara lomhörd om du inte hör klirret av en skattesats på 45 %.

Som fri tänkare går du din egen väg och det kan kännas ensamt. Några har gått i liknande marker men ingen kan med säkerhet säga hur din framfart ska se ut. Ju längre du går, desto färre är det som kan ge dig råd. Lämlarna tillhör inte den skaran, men de är extremt påstridiga (de vet ju allt om hur världen fungerar) så du måste stålsätta dig. Sätt upp tydliga riktlinjer för vilka du litar på och håll dig till dem. Det räcker med några få. Till sist kommer punkten där du inser att du är din rådgivare. Du är din mentor. Du är ditt överhuvud. Ingen annan kan ge dig motivation och inspiration, för alltihop startar hos dig och slutar hos dig. Friheten som följer denna insikt är enorm, för nu kan du stå på egna ben. Vissa visdomstraditioner kallar det etthet. För mig är det att vara hel.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.